söndag 31 januari 2016

läget januari -16

+7 månader har passerat sedan min fotoperation. Utvecklingen går saktare än jag hoppats, ärret på den tidigare friska utsidan irriteras av skor, vadmusklernas fästen vid fotleden surar, den bursa som är på utsidan av allt vill inte heller va med och jag får ofta känslan av att orienteringsskor aldrig kommer funka igen. Detta är såklart pessimisten och frustrationen som tar över. En vill ju bara att alla såååpass tråkiga hårda pass på maskiner de senaste månaderna ska få omsättas i skogslöpning. Helst direkt nu meddetsamma.
Har kunnat springa nåt pass i veckan på löpband med mjuka löparskor. Känslan har varit i spannet ok till usel avseende löpförmågan. Bita ihop bita ihop och ignorera och genomföra. Så blev ändå det dags att försöka springa lite utomhus i helgen. Ordnade KickOff-läger med SAIK i Halmstad där det som vanligt bjöds på lite mindre knölig mark än gbg. Därav passade det bra att testa foten ute. Värmde i OL-skor för att känna om det överhuvudtaget var ett val – det var det inte. Testade istället nya mjuka terrängskor och satte av i lättlöpt tallhed. Jag kan inte påminnas om när jag senast kämpade så mycket och ändå inte kom nånvart med varken steg eller puls. Snubblade runt med känslan av att jag inte kan springa ordentligt. Ovana? Stress? Dålig form? Sannolikt var detta ”skitpasset” som måste göras, de en måste förbi innan det släpper. Vad min kropp säger är att jag behöver kunna löpa i OL-skor för att ha tryggheten i steget i skog. Behöver komma dit, för att promenera OL, som jag gjorde resten av helgen, är bara inte min grej. Jag försöker förtvivlat hitta glädjen i det men det blir så uppenbart att det är springa jag vill. Tappar fokus och skulle lika gärna kunna sätta mig och filosofera under ett träd och bara njuta av skogen liksom. Orientering är fart och fokus för mig.
Foten är efter helgens utmaning nu - inte svullen – men värkande kring ärret. Åker till Portugal på lördag med SAIK för O-promenadsvecka (hoppas arrangören ej blir alltför besviken). Blir foten sur igen får det bli en fikavecka med många pastel de nata. Oavsett är jag tacksam att jag får chansen att älta detta på halvtid ;) och hoppas kunna återkomma med mindre fotinlägg (gbg..) och fler kartor.
Men ändå 2 grejer som varit roliga:

  • Åka skate! Blivit så mycket bättre på detta efter hela 4 (!) skidläger det senaste året. Såpass nöjd med förra årets pjäx- och skidinvestering. SÅPASS nöjd med den. Åkte skid-O-DM och sluggade till mig årets första pallplats – bra för huvet att få ”nästan” tävla i OL och revansch för senast, kanske 6-7 år sedan i Härskogen, då jag stapplade runt banan nog var 20 min efter super-Jenny Johansson.
Skid-O i Gbg - sicken grej!
När en hade storhandlat 2015
Fick va med på "final climb" tävling i Idre med LL, oxå kul minsann!
  • Att flytta! Vi fick äntligen byta upp oss till en 2a i underbara Kortedala med finfint retrokök, balkong i söder och badkar. Och ny terräng/karta. Såpass nöjd med det. Kan hända det kommer ritas i nordöstra gbg framöver. 
Med en tallkulle utanför
Så har en det nuförtin..

torsdag 31 december 2015

Nyårsbingo

2015 hade jag och Kristin på vårat nyårsbingo att äta på 20 "nya för oss" indiska restauranger i Göteborg (nepalesiskt får hänga med oxå). Så vassego - efter mycket debatt är här listan med de 20 nya och de vi redan har koll på (fetmarkerade bör du besöka snarast!): 

1. Great India Restaurant, Kvilletorget 18"bästa palak paneeren i göteborg" utbrast Maria, båda tyckte channa masalan va göteborgs bästa också, OBS gå kvällstid!
2. Masala, Nobelplatsenrolig meny, riktigt bra quorn masala
3. Indian Kitchen, Gamla Tuvevägen 20mustigt, supergott, råris! fantastisk mintchutney 
4. Roshani, Lars Kaggsgatan 2lunch, smakar indisk underbar "sunk-lunch" = vilket är ett mkt bra betyg
6. Bombay Palace, Södra Vägen 19, har paneer butter masala (vilket de flesta indier i sverige inte har), detta väcker mycket positiva indien minnen för oss även om den inte kommer upp i samma smakstandard, har potential, fin paneer men alltför gräddig, god channa masala 
6. Kathmandu, Sveagatan 16, mkt god channa masala med färsk koriander, kundevarit starkare, tofu masala med kokos, kul och vällagat 
7. Spicy Bollywood, Kobbarnas väg, veganvänlig meny, jättegod channa masala, daalen so so, för mycket gurkmeja, paneer för "kinesisk", men gjorde skäl för namnet - äntligen rejält med kryddor, restaurangen har tyvärr stängt nu
8. Maharani, Första långgatan, alltid bra men borde leva upp till sitt rykte och bli fantastisk och fantasifullare
9. Thali, Värmlandsgatan 14, plus för vegetarisk och ekologisk men vi kan ändå inte släppa känslan av viss besvikelse, vill ju att denna ska leverera, men spännande meny och ok mat
10. Bombay, Andra långgatan, gott och stabilt
11. The Monsoon, Frölunda torg, vi åt thali, personalen va gullig, goda olika smaker, fint upplagt
12. Tre indier, Skanstorget, gott men behöver förnya sig
13. Usagi, Gamlestan, vegansk rolig meny, starkt och gott men kunde varit en"bredare" smak, nyfikna på mer här 
14. Taj Mahal Första Långgatan, stabil lunch-indier
15. Tandoor, Bangatan 21, den va ok
16. Govindas, Karl Johansgatan, riktigt god hemlagad indisk, bra lunchbuffé, kunde vart starkare
Govindas
17. Café Curry, Sockerbruket, hade bara aloo gobi på denna lunch men förvånansvärt bra, vi är nyfikna på mer här
18. Star of India, Östra larmgatan, aloo palak som hade "rätt" smak men alldeles för lite av den, smaklös channa
19. Tandoori Kitchen, Friggagatan, gott men kryddkombinationerna lyfter ej
20. New Dehli, Vasagatan, lunch minns ej så kan ej varit speciell
21. Bombay, Slottskogsgatan 1, ojämn
22. Masala lounge, Wieselgrensplatsen, trevlig personal maten so so
23. Sondha, Fjärde långgatan, för söt palak paneer, ok channa men skulle kryddats mer
24. Indien house, Fjärde långgatan, onion bhaji va ok i övrigt ej bra, restaurangen har nu stängt
25. Indian bbq, Kapellplatsen, gräddfest, frysta grönsaker, smaklösa sojabitar
26. Green India, Byfogdegatan 4, lunch som var riktigt dålig
27. Madras, Utlandagatan 14, smaka inte indiskt, som skolmat, ruggig besvikelse

Kunde inte komma överens om;
Sattva, Södra vägen 73, yoga-ayurveda stil lunch, om denna råder delade meningar, jag var nöjd, K inte, jag hade satt den lika bra som Govindas medan K vill ha den i klass med Sondha.

De här ska vi besöka 2016:
Jaipur, Fredriksdalsgatan 5
Chillies, Backa
Oriental Food Center, Högsbo industriområde
Bombay Karma, Sörredsplatsen, Torslanda
Bamjan pizza & indiskt, Gibraltargatan
Royal Indian Kitchen, Mölndal
Lindin, Kobbarnas väg
Dawaat, Första långgatan
Bombay, Lindholmsallén
Indiska hörnet, Kungshöjd (har glömt hur den är)

GoTT NyTT År!

måndag 16 november 2015

Post-OL-galan

(foto: L.Börjes)
Istället för att gå sönder i slags post-gala-depression (vilket händer by default i mitt liv efter läger/events/projekt osv) så ska jag bara rida vidare på glädjevågen av att ha smällt av OL-galan 2015. För er som var där och funderar på "om vi la ner mycket tid?" så är svaret "ja".
Så här lyder storyn: Jag satt på OL-galan i Borås förra året och hade det förvisso väldigt trevligt men kände hur jag led av känslan att det inte var en "gala" utan en middag med prisutdelning (som det varit de senaste åren - ingen skugga skall falla på Borås). Dessutom hade landslagslaget planerat en 3000 m test tidigt dagen efter så det va inte så att folk var benägna att stanna uppe längre än nödvändigt. I mitt huvud började jag redan då fundera vad som kunde göras annorlunda för att det skulle bli en känsla av "fest" istället. När jag i samband med detta fick veta att galan skulle gå av stapeln i Göteborg året efter tog jag mitt storhetsvansinne och sa till Håkan "jag och Lina Strand tar det". Sen frågade jag Lina. 
Inte bara för att hennes behind the scenes-video på Borås-galan  var det närmaste "fest" vi kom utan för att hon är den goaste Göteborgaren jag känner och uppenbart helt orädd.
nåt slags dansmove detta? (foto: L.Börjes)
Över året har vi samlat material så gott vi kunnat, trots vår stora icke-närvaro i landslagssammanhang, och nu senaste månaderna skrivit texter, skrivit om dem, skrivit skämt, skrivit om dem, gjort koreografi, filmat, repat och redigerat utav bara tusan. Det var på slutet något av en stressvägg för min egen del men hela processen i sig har varit helt sjukt fantastisk. 
Här följer de mesta/bästa vi visade på galan: 
video

video

video
sing-a-long version - om du klarar?
video

Och om du som många andra också funderat över "Höru mej bae" så kan du nu andas ut - du missade inte skämtet, det var inte meningen att vara rolig, den var på allvar. Den är på största allvar.
video


video

video

Det fanns många som hjälpte till på vägen så dessa ska ha TACK och KRAM:
Kristin (feedback, film och pepp) 
Crilla (feedback och pepp)
pappa Bo (pepp och film)
mamma Annica (alltid pepp)
Jonas (pepp och film)
Linas mamma Ing-Marie (sömnad och pepp)
Linas pappa Claes-Göran (oslagbara gbg-skämt!)
Johan (material o pepp)
Helena R (pepp och film)
Angelica (stunts)
Håkan (pepp och som lät oss göra vår grej helt okollat)
Karro och Sara (DANS, salong långkalsong o pepp)
Sussie (dragspel och pepp!)
Albin (Urban och pepp!)
Per F (röstpålägg)
Mattias och Mårten (bild och -filmmaterial)
Jan K (bilder)
Calle (bild)
Lena (bild o självdistans o pepp)
Helena J (bilder o pepp)
Annika B (bilder o pepp)
Elisabeth (bilder o pepp)
Lina (bilder från galan ovan)
Tove (självdistans)
Oskar (oslagbara citat)
Gustav (porslinssäker urban-löpning)
Juicy (som ändå övade dans o pepp)
Andreas, Lovisa, #saikobitches och fredagsmysgänget (feedback o pepp)
Gymnasietjejen och arbetarna vid Masthuggskyrkan (film)
Djuren i Slottskogen
Wille, Mats, Lilian, Tommy, Kerstin (prisutdelare)
Scandics personal och främst Ulrika och Nicole som var oerhört tillmötesgående
Göteborg (du är bästa stan)

Och MARTIN AHLBERGER - som smooooth like a blueberry smooothie roddade tekniken på galan. Du smälte in i vårat team som om du varit med från början! När jag och Lina typ skakade av nervositet Martin ba "det är lugnt det fixar jag", och jag är ledsen om jag röt genom björndräkten om lamporna vid fönstret - jag var bara så nervös.

...men.... 
..allt detta hade varit inget utan min överfina vän och kollega som hanterar allvar och humor på ett befriande ärligt sätt, backar mig när jag behöver, avlastar mig när jag behöver, kramar mig när jag behöver och berättar när hon själv behöver backas/avlastas/kramas - allt svårt blir därför mycket enklare och nästan alltid väldigt roligt. Får du chansen att träffa/hänga med Lina Strand nån gång - Do It!
video
Goast i GBG!

(här finns Linas behind the scenes-bilder från i år och här hennes utomordentliga blogg)

torsdag 5 november 2015

OL-galan 2015

den bör du inte missa...

onsdag 14 oktober 2015

Running Ethiopia epilogue

Jag bloggade aldrig om sista resan till Addis abeba november 2013 som jag halvt lovade här. Jag la inte upp bilderna från den undersköna Simien mountains vandringen eller från de absurda utknackade kyrkorna i Lalibela. Jag orkade inte fixa en Addis-löpguide. Och jag skrev aldrig om hur jag träffade övercharmiga Meron på bloggen. Hon som bodde på Kristins hus plåtskjulsbakgård, ropade "Maria come come" när jag sackade på Entotos sluttningar, lärde mig hur man dissar män på amarinja-slang, bjöd hem mig på bunna kurs (fika), hittade till de bästa te-ställena efter avslutad löpning och fixade mitt hår lagom till hemresan. Jag tänkte och skrev i min anteckningsbok men fick inte fram något som gjorde upplevelsen rättvisa. Det låter alltid bättre i mitt huvudet.

Jag åkte hem, Kristin flyttade hem och jag visste att jag nog inte skulle träffa Meron igen. Att språkbarriären mellan oss är för stor för att kunna upprätthålla ett kontinuerligt FB-samtal. Känner mig ledsen varje gång jag tänker på det. Och att jag inte kan bjuda tillbaka Meron på mitt löpsällskap i Sveriges något flackare landskap, bjuda på fika, lära ut alla mina bästa dissa-män-på-svenska-tips och bara hänga ut liksom. Vi hade så uppenbart hängt om vi bott på samma ställe. Så lämnade jag kvar lite av hjärtat där liggandes på Entotos torra gräsängar skrattandes bredvid Meron i morgonljuset när en va färdiglöpt, för jag har svårt att skriva detta utan att gråta. Eller rättare sagt, det blir alltid gråt.

Så därför dröjde detta inlägg tills idag. För i fredags hände nåt märkligt och fantastiskt roligt som triggade det hela. Gudisa "Yannis" Tolosa (som du kunde läsa om här running ethiopia part2) som var min första slumpartade löpkontakt i Ethiopien och som guidade mig förnämligt i Addis är i Sverige för att stanna. En lång historia som här kommer göras kort. Kan bara konstatera att denna världsända är en fin människa rikare och får kanske på köpet en löp-/OL-talang och jag hjälp med amharinjan på FB? Och förhoppningsvis får jag möjligheten (när hälen vill..) att ge tillbaka lite löprundor och men framförallt omtanke till åtminstone en av de medmänniskor som hjälp mig när jag varit på bortaplan.Tack livet!
Reunion i SoFo! Who would've thought?
Så nu när jag skrivit av mig så följer lite Ethiopien bilder från november 2013 som aldrig publicerades feat Meron, Kristin och Elinor:
After run
Längsta Entotopasset - för dig som vill ha löpguide i AA -maila!
Jag och Meron, troligen efter bunna!
Simien mountains vandringen...
Inte såå tråkit
Fint resesällskap
tja..
..va säger man liksom
da boss!
bättre att inte se stupet?
Mat-boss!

En av kyrkorna i Lalibela, OBS det är ca 14 meter ner till botten från kanten här..
den restaurangen...
ok.
Avskedsfrisering
När jag kom hem och förvandlades till Neneh Cherry
Har du läst ändå hit förtjänar du att få en häl-uppdatering; Ja, det går framåt, men också bakåt vissa dar. Kombinationen stå en hel dag och sen försöka löpa dagen efter funkar inte (läs 25manna-helg..) så det behöver jag inte testa igen på ett bra tag. Utan nu låta foten bli mindre sur och sen försiktigt testa löp igen. Jag jobbar på med rehabprogram varannan dag och nästan yoga varannan dag ping Hanna Palm!!! Jag har varit hos underbara Martin och Mattias på access rehab när jag änna va i sthlm och fått både nålar och övningar. Statusen är typ jag kan springa lite ibland. Ibland känns det inget, ibland gör det ont hela tiden, jag har en vänster vad som är sjukt svag på insidan, jag har en vänster insida som är sjukt irriterad, jag har ett pannben som vissa dagar är som florpapper men som every now and then is made of concrete. Typ så.

tisdag 18 augusti 2015

#rehabsommaren2015

8 veckor senare kan en konstatera att det alltid är roligast att löpa i skogen men att en får va glad att en kan träna sig trött. Foten läker sakta men säkert ihop till nåt förhoppningsvis bättre och mer användbart i framtiden. Har en förhoppning om att kunna löpa i skor igen framåt senhösten men tar det som det kommer. Här är en bildberättelse från #rehabsommaren2015 (tyvärr finns inget bildbevis på skierg intervallpasset jag och Lina genomförde för 2 veckor sedan men räkna in det i tanken)

hög i soffan strax efter op
"rodd" några dar senare

"gymmet" Ingatorp
vattenlöp Tjurholmen
spinn i Zinken
vattenlöp Kössö 
VM-cykling
sommarnatt U10

barfotalöp på friskis
uppföljare next generation på O-ringen
Till helgen väntar årets höjdare då jag o kärestan smäller av en vegankryssning i Zinkgruvan. Ja du hörde rätt! Och denna redan beryktade händelsen kommer efteråt omtalas i folkmun så till den milda grad att när du besöker trakten om sisådär 100 år så kommer fabler om överflödet av glaserad tempeh och kryssarens storstilade avgång överskölja dig - men vad som är sant? Det vet bara vi som var där.

onsdag 17 juni 2015

Guldmärke 103!

Asså detta inlägg. Att få skriva det! Helt oväntat fick jag idag efter träningen emottaga Sveriges Skogsflickors Guldmärke nr 103. Till historien hör att jag förra året, när världens bästa Lina Strand fick priset, blev väldigt glad för hennes skull - för jag tycker om någon uppfyller kriterierna så är det hon, och samtidigt också väldigt avundsjuk för jag tänkte "det där är ett sånt pris som jag aldrig kommer få, jag är ju för dålig".
Anyway, detta verkar ju vara en plocka-ner-valda-sanningar-vecka...
här va den fina motiveringen
Jag är bara oerhört stolt och tacksam för detta. Såklart för mina idrottsprestationer men allra mest för det senare i motiveringen. Det är inte alltid en dans på rosor att säga vad en tycker, att driva frågor en finner viktiga. Ganska ofta känner jag mig som just det där svarta fåret (japp cerna ovce), den där jobbiga som måste ifrågasätta damernas icke-existerande natt+långa distanser, flygresor till träningsläger, bögskämtsnormen, det segregerade OL-klasssamhället und so weiter ... I alla fall så ser jag detta lilla guldmärke som ett bevis på att nästan alltid är värt att ta diskussionen. Tack Skogsflickorna! Ni gjorde min dag och de närmaste rehab-månaderna så mycket mer peppade. Ge er till känna när ni ser mig så utlovar jag kramar! Dessutom verkar ni känna mig för va skickades med diplomet om inte en .....
men gulle!!!
 KARTA!! Där rikstalhuldran Mary ritat in sitt hus! Asså jag älskar detta!! Kontroll 6 ser ju magisk ut - en perfekt glänta med sjöutsikt. Mary ladda pannkakslaggen och kaffebryggaren - en vet aldrig när jag kommer förbi Edane!
inte såå onöjd