måndag 17 november 2014

KAK2014 Bulletin 1

När? Den 6e december 2014, första start 10.00
Vad? Sprint-OL-deluxe för alla med efterföljande (förhoppningsvis) tält, eld, tilltugg och härlig stämning!
Var? TC (tävlingscentrum) på Masthuggsberget - samma plats som förra året, och som vanligt förbjudet att använda annan väg till TC än angivet på kartan nedan - dvs trapporna mellan Kjellmansgatan 7 och 9 skall användas.

Start:Från kl 10.00 i närheten av TC. Lottad start, varannan dam och herr med 1min-30 sek mellan beroende på hur många som vill va med. Arrangören tar sig rätten att ”sprida ut” elitlöpare jämt över startlistan. Önskemål om ”familjelottning” kan beviljas då arrangören inte har möjlighet att tillhandahålla barnpassning. Detta skall i sådant fall meddelas i samband med anmälan eller senast innan lottning (som görs typ den 4e). Startlista publiceras på fredag eftermiddag den 5e.

Karta: ”Masthugget” skala 1:4000 ekvidistans 2m, förhoppningsvis sprintnorm på 1:4000-delen, ritad 2013-2014 av Maria Magnusson.

Stämplingssystem: Sportident på så många kontroller som möjligt – MEN då inga kontrollvakter finns (i nuläget..)  kan det va så att vissa ”utsatta” punkter bara markeras med skärm. I dessa fall tillämpar löparen skärm-touch (dvs rör vid tyget!!).

Banor:
Kung” – tävlingsklass för samtliga som vill kunna erövra KAK-titeln 2014.
Längd: 2,5km kanske. Spridningsmetod: vem vet? Publikkontroll: jajemän!
"Chill" - om man vill bara strosa runt o ta några kontroller utan att tävlingshetsa

Samtliga löpare uppmanas att vidtaga försiktighet vid passering av Kjellmansgatan och framförallt Fjällgatan som är trafikerad.

KAK-burken: 40 kr medtages till tävlingsdagen eller sätts in på swedbankkonto med clearingnummer 8452-5 och kontonummer 43 104 491-6 (ange isf i meddelandet ”KAK”+ ”löparens namn”) - pengarna kommer gå till kartkostnader och ev överskott till att stödja nåt bra projekt.

Anmälan: Görs till susiethebear9@gmail.com senast den 1 december(helst). I anmälan anger  du namn, klass och SI-nummer (om du har bricka – vill du låna så ange detta). Vill du inte springa men hjälpa till att arrangera så får du det hemskt gärna – maila då oxå!
Efteranmälan: Absolut senast torsdag kväll 23.00 till förhöjd avgift 60 kr. Se under KAK-burken.

Annat viktigt: Arrangören tillhandahåller ett klubbtält på TC som kan användas för ombyte och väskförvaring under tävlingen. Fin lägereld kanske kommer finnas att värma sig vid om vädret är ruskigt. Nåt varmt juledrycksaktigt kommer tillhandahållas vid målgång. Prisutdelning i Kung-klassen sker på TC så snart tävlingen är avgjord.
  • Det kan va vid denna årstid blött och halkigt och tävlingsområdet dessutom brant - något att tänka på vid skoval.
  • Det är ett litet tävlingsområde med bana kors o tvärs samt många gångar - SE UPP så du inte springer in i nån annan löpare ELLER boende.
  • Ta gärna med en kamera och fotodokumentera KAK - det kommer inte jag hinna =) 
Hjärtligt välkomna!/KAK-monstret

torsdag 13 november 2014

KAK2014 STAR-interview - regerande mästare!

Eftersom vi nu börjar närma oss den stora dagen är det dags att ta pulsen på löparna - vi börjar självklart med titelförsvararna från KAK2013 Helena Jansson och Andreas Höye:


Hur har året som Kung av Kungsan varit?
HJ - Det har varit ett hektiskt år, det säger ju sig självt när det är KaK-titeln som innehas. Jag vill inte påstå att det varit en börda, men det att bära upp det ansvar och den auktoritet som kommer med en dylik titel är ju i princip ett heltidsjobb. Jag vet inte hur många dagar som gått åt till representation, till luncher med monarker, till att hälsa i hand på pensionärer, till att klippa av invigningsband och till att ta första spadtag till nya projekt, men de är många. Det har varit en stor ära, och jag har gjort mitt yttersta för att bära denna prestigefyllda titel med så stor grace och bravur jag bara kunnat uppbåda.
AH - Sportsligt har inte året varit särskilt bra när jag har varit sjuk typ hela året. Annars har det varit ett helt fantastiskt år som Kung av Kungsan.

Kommer du till start på årets KAK?
HJ - Jag kommer till start i årets KaK! Det pirrar redan i tårna.
AH - Självklart kommer jag till start i år. Jag har inga planer att abdikera som Kung.

Hur laddar du?
HJ - Veckan innan själva KaK kommer jag spendera som eremit i Sollefteå. Det är viktigt att komma till start med alerta sinnen och fyllda energidepåer, och det norrländska lugnet känns som den perfekta miljön för detta syfte. Jag kommer yoga mycket, spela musik med Göteborgskt ursprung och visualisera min väg längs KaK 2014-banan sittande i skräddarställning i egenhändigt grävda bivacker på fjällsluttningarna.
AH - Jag laddar tillsammans med min 3 månader gamla dotter. Hon sitter i barnvagnen och passar på att jag springer snabbt nog på träningspassen.

Va tar du med dig för erfarenheter från förra året?
HJ - Från i fjol tar jag med mig en stor portion ödmjukhet, både inför de tekniska, fysiska och mentala utmaningar som själva KaK-banan bjöd på (det var verkligen något i hästväg!), och inför det faktum att tävlingen ju avgörs i Göteborgskt december-klimat. Som jag minns det krävdes det både tumvantar och ullstrumpor för att inte frysa sönder sig, och att prestera på årets viktigaste tävling under de premisserna kräver minutiösa förberedelser.
AH - Kung av Kungsan var den klart bästa sprintbanan jag sprang förra året, man får testa hela sitt sprintregister. Så det jag tar med mig från i fjol är att vara redo för alla typer av utmaningar och att springa en ordentlig kul sprintbana.
Va förväntar du dig?
HJ - Jag förväntar mig som vanligt ett arrangemang av yttersta kaliber, men orienteringsutmaningar som heter duga. Jag vet att arrangörerna gör allt för att KaK ska fortsätta vara en tävling som håller högsta klass, och som ligger i framkant vad gäller utvecklingen av urban orientering. Det kommer säkerligen bjudas på en rad utmaningar utöver det vanliga, och jag kommer stå på startlinjen med ett öppet sinne och tungan rätt i mun.
AH - Tuff utmaning båda fysiskt och mentalt

Har du nåt tips till dem som är KAK-debutanter i år?
HJ - Kom väl förberedd och med humöret på topp. Formtoppad, påpälsad, öppensinnad och leende är min rekommendation. Dessutom- åk kollektivt eller cykla, det är det enda rätta sättet att transportera sig i denna vackra stad. Avsätt hela dagen för tävlingen, för efter målgång ligger hela västra Göteborg framför dina svettiga fötter. Glöm inte lyfta blicken och titta på utsikten, glöm inte titta på kartan däremellan, och glöm inte att njuta av årets härligaste tävling!
AH - Expect the Unexpected...

Kung av Kungsan är ett sprint-OL-deluxe arrangemang som går av stapeln oftast sent på hösten/vintern, beroende på kartritaren/banläggaren/tävlingsledarens tid+energi, i år avgörs det hela 6e december på masthuggsberget, se tidigare inlägg för avlysning, ALLA är välkomna!

tisdag 11 november 2014

KAK2014: teaser!

Jamen för att stilla hungern så kommer här ett litet smakprov på årets KAK-terräng:
Som vanligt har arrangören tagit sig vatten över huvudet och är ute 
och ritar karta i sista sekund, men till helgen utlovas Bulletin 1 *fanfar* !!

Tills dess - ladda! 
mvh KAK-monstret

Kung av Kungsan är ett sprint-OL-deluxe arrangemang som går av stapeln oftast sent på hösten/vintern, beroende på kartritaren/banläggaren/tävlingsledarens tid+energi, i år avgörs det hela 6e december på masthuggsberget, se tidigare inlägg för avlysning, ALLA är välkomna!

onsdag 8 oktober 2014

KAK2014!!!

Just när du trodde de närmsta 6månaderna bestod av mörker och dystra tankar kommer här ett glädjens budskap:
"Kung av Kungsan" 
- ett deluxe OL-sprintarrangemang i GBGs finaste kvarter
kommer hållas den 6 december!

och här kommer avlysningen: 
STAY AWAY!!!
 ..och börja ladda. Mer info kommer snart.

måndag 6 oktober 2014

Summer moved on (känsliga tittare varnas!)


Sirap i hela systemet. Va hände med sommarn? Där skulle slickas sår och kommas igen och tränas uta bara hlvete. Kanske såren tog för lång tid att läka? Så när den där alltid så fantastiska 5dagars veckan kom så var förberedelsen inte lika fantastisk och man trodde man kunde springa mot världselit på rutin. Det gick inte, det går inte, när ens lägsta nivå i löpning är just.. låg. Efter en rent ut sagt slitig 5dagars vecka med några få ljuspunkter (och då menar jag angående orienteringen - allt annat var underbart) var tanken att träna bra och möta SM-veckorna med nyvunnen energi. Började med att i ensam majestät provlöpa Euromeeting-banan i hällregn och åska. Jag kände mig som kingen och löpte av bara farten ett till pass på kvällen. Efteråt, övertrött sittandes på sängen, spillde jag en kopp skållhet te i knäet, rakt på könet, slet av mig löpartightsen men brännskadan var ett faktum, fick åka till akuten och genomlevde några helvetestimmar jag inte önskar någon. Hade ändå tur och fick det ”värre” såret på insidan av låret. Träningen blev inställd för en vecka framåt då det ej gick att löpa med/blöta ner såret.
ajfan
det närmsta jag kom Åreskutan
regnbågen förföljde oss i fjällen

Deppade nästan ihop då jag och Kristin skulle hänga i fjällvärlden och jag sett fram emot långpass-mania. Intalade mig dock att ”du får åka hit någon annan gång” och det ösregnade ändå konstant i Duved. Vi fikade och blev överjvliga på Pandemia expansion istället. Fick en liten piece of heaven sista kvällen när jag äntligen kunde springa med såret, solen kom fram och vi joggade en slinga från ett regnbågsfärgat Storulvån. Kom hem gladare i hågen och skulle precis dra iväg på VM-läger i Strömstad när jag upptäckte Borrelia-ringen på mitt ben. Hade haft en fästing på 5dagars men sen inte lagt märke till benet på ett tag (var väl rätt fokuserad på brännskadan helt enkelt) och fick sonika gå raka vägen till vårdcentralen. Genomförde sedan ett VM-läger med penicillin + PMS i kroppen = ingen superupplevelse, men lägret va fint och jag fick välta med kajak. Sen gick jag dock med järnkeps tills jag fick gå av penicillinkuren. Lagom till nästa VM-läger; i Skottland. På väg dit hann jag och finaste gänget gå på Wicked OCH Kate Bush i London. Hade jag kunnat stanna i en sång hade jag gjort det. Fet-turistade i 1,5 dygn och brände av ett legendariskt sprintintervallpass i Kensington gardens med Helena. Vi fortsatte sen till undersköna Edingburgh med där vi plockade upp Jossan, hann springa på lite hed och nästan råka få springa EUOCs Alc-O. På själva lägret var jag fortsatt opigg men lyckades iaf kräma ur mig en bra stafetträning där jag pallade att kämpa mot mjölksyran. Bra bra tänkte jag – vila på detta och sen kommer det släppa! Vilade och deppade över att rasse-sverige bekände färg på valdagen, men firade också att feministcrewet är 180 000 starka.
livets!!!
vi har varit på turné...
fin kontrollplock i skottland med något mindre ormbunkar
Pentland Hills

SM helgerna blev tyvärr en kamp mot syra i en terräng där man ska kunna flyta. Jag orienterade helt ok men det fanns ingen energi i kroppen, benen tog slut och jag såg mina medtävlare trycka ifrån upp på småknallar medan jag fick ta extra steg för att inte gå mig helt stum. Min stora favorittävling; SM medelfinal var en ren plåga, jag pallade att löpa på de 3 första kontrollerna, sen gick snöret. Så fort banan vände uppåt, och det va ändå en beskedlig stigning för oss göteborgare, fanns inget i benen. På varvningen skämdes jag nästan. Kände mig så otroligt långsam. Det värsta var att det inte kändes kul alls att orientera – tros fantastisk terräning och bra bana. Jag fick bara slita. På söndagens stafett var det plötsligt lite bättre. Jag hade fortfarande tufft i backarna men kunde omsätta syran på de längre sträckorna. Blev försiktigt positiv och började se fram emot värlsdcupsavslutningen. SM: GPS lång medel
(Stilstudie i nuvarande fys-läge. Foto: Lars Rönnols)
(Jag tog natttåget Köpenhamn-Basel till världscupen, för att på något sätt börja försöka på riktigt dra ner på flygresor, inte bara prata om det. Det hela gick utmärkt och jag kan rekommendera turen se DB.)
Och så i lördags så kände jag mig sååå pigg på uppvärmet att jag trodde på en ny vår. Sprintade iväg  med bra fokus på banans kluriga inledning. Tog det lugnt när jag var lite snett och stannande på nåt ställe för att ta rätt stigar och bara var helt grym. Sen kom långsträckan och kanske kanske kan jag ha varit väl optimistisk angående min form… Jag köttade över berget för att ta den övre vägen runt och få kontrollen uppifrån. När vägen börjar luta uppför känner jag hur benen bara stumnar. Jag står still (nä det gör jag inte men känslan var så). Blir otroligt trött nästan direkt och gör nybörjarmisstag; läser att jag är på den nedre vägen istället för den jag är på. Således förstår jag intet när delningen aldrig kommer, följer istället med vägen ända tills den börjar svänga tillbaka och förstår då mitt misstag. Rätar till det men alldeles försent och tiden har gått. Tyvärr har benen lackat totalt och nästkommande uppförsträcka känns fruktansvärd. Tappar attack-känslan jag sprang ut med. Orienterar hyggligt in i mål med är oerhört besviken på kroppen. Den duger inte. Jobbar hårt på att bara fokusera på loppets inledning som var mycket bra.

röd pil = där jag sprang, grön pil = där jag borde genat, gul pil = där jag plötsligt fick för mig att jag var

Jag är ändå pigg i övrigt och har inte gett upp sprinten som jag förstår blir teknisk. Tyvärr känns det redan från startpunkten dåligt trots det enorma publikstödet, jag kommer ut fel från början , känner mig trött, tittar i backen, svänger en gränd för tidigt och den bommen man absolut inte har råd med är redan i ryggsäcken, jag plågar mig, försöker hålla huvet uppe men efter varvningen vill jag bara gå hem. Jag kommer inte framåt, finns inget i benen. I mål känner jag mig typ sämst i världen, en skam för landslaget och vill helst gömma mig någonstans, strykas från resultatet, hellre diskvalificierad än så uppenbart långsam. 
att göra en fällkniv i Schweiz
Jag vet att det inte är hela världen, jag vet att det bara behövs distans och distans och fart. Och när man tittar på träningsbakgrunden är den inte optimal direkt. Men jag har brottats med detta i en hel karriär. Att inte ha benen när jag behöver dem. Orientera kan jag uppenbart. Kvalitén på den varierar klart med fysisk status men den är så mycket mer lätthanterlig för mig. Kroppen däremot framstår som en gåta. Den varierar med för många faktorer inblandade; träning, vila, mat, sömn, hormoner (yey!), stress. Och visst kan jag se samband (jag lovar - jag dokumenterar friskt) men lite för ofta förekommer avvikelser. Hoppas jag kan hitta nån röd tråd i vinter. Och visst finns det mer att träna uta bara hlvete på när det kommer till löpning. Är således inställd på ett hårt jobb framåt. Det finns nämligen inget roligare än att springa orientering när man bara kan springa orientering och inte ens behöver fundera på benen för de går av sig själva. Det skulle vara musikal dårå, men det blir dyrt och eventuellt träsmak i längden.
emellan landslagsuppdrag hänger jag och Kickan och tränar på att pluta avslappnat
!


tisdag 17 juni 2014

VM-reserv. På hemmaplan.

Inte så man skrattar ihjäl sig, och tyvärr ganska väntat. Det finns 3 platser att springa om and that's it.
Alla som ska representera Sverige på medeldistansen i damfinalen i Italien har internationella medaljer (TA, HJ, AB) och så även första reserven på plats (LE). Det har inte jag. Jag missunnar ingen deras plats men jag hade unnat mig en. Jag gjorde mitt bästa men det räckte inte. Kanske nån tycker "men varför satsa du bara på medeldistansen om den nu är svårast att komma med på?" svaret är jag tycker just den är så fantastiskt rolig att springa. Att det är roligt att orientera ÄR min drivkraft, den enda motivationen som funkar för mig på lång sikt. När jag sprang 5dagars i Italien 2009, som gick parallellt med JWOC, blev jag förälskad i terrängen. När vi va i Italien på läger i somras och sprang OL-intervaller hände nåt som aldrig hänt förut, insikten i att jag faktiskt hade kapacitet att ta en topplacering i ett VM i Italien på medeldistans landade i mig. Jag trodde på det. Jag tror på det fortfarande men möjligheten är numer låångt borta. Jag ska va ledsen ordentligt nu, det blev nödvändigt att skjuta upp det över Venla...

..för Venla var den raka motsatsen; en överpeppad skrattfest! I mig i alla fall. Jag gjorde jobbet mycket bättre än på Tiomila - när bommen kom stannade jag, läste in mig och sprang rätt. Och i övrigt var det väl ett godkänt mestadels solo-lopp. Jag kan bättre men det va ett fall framåt. Så också för hela laget. Silje sprang bra i återkomsten på 1a sträckan, hon kände sig dålig i kroppen - så jag ser fram emot när hon känner sig pigg då hon stämplade in bara 1.35 efter täten. Emma sprang enligt egen utsago ok men med nån liten bom. Anastacia gjorde en större bom i början av sista sträckan men sprang sedan som en furie. Så vi var inte direkt på vår högsta nivå denna kavel men lyckades ändå bli 14e lag (6e svenska lag) och bästa GBG-lag!
Övriga 2 SAIKlag i Venla och Jukolalaget löpte fint och höll dessutom ställningarna på discobåten hem när jag lackat ur. Bra jobbat!
SAIKs 3 super teams!
Henrik levererar på 1a!
Det som var mindre kul på Venla var prisutdelningen. Jag hade hunnit glömma hur illa det var då vi inte placerade oss högt förra året. En över timman lång utdragen process egentligen är mest en öppningsceremoni för den "riktiga" tävlingen, dvs den på natten, dvs den för männen. Överlämning av Jukolabudskapet som ska transporteras av förra årets vinnarlag genom natten. En manskör från Kuopio sjöng för oss (jag har inget mot musik tvärtom), en nyskriven sång om den maskulina finska jägaren som skulle fälla vargen/björnen/nåt och komma hem till sin väna jungfru. Ja asså jag vet knappt hur jag ska kommentera detta, det är som att jag hela tiden glömmer hur mycket konservativa krafter det finns inom denna ibland traditionstyngda idrott. Man skulle också kunna se det från den ljusa sidan; Jukola/Venla har utvecklingspotential!


På samma gång kan jag ju nämna att - om nån missat det -att det var jag som "förstörde stämningen" på orienteering memes fb-sida (kul skämt? ). OM själva var trevliga, många supportande men i trist nog bubblade det upp unket kvinno+homohat i kommentarsfältet. Jag hoppas denna i övrigt briljanta humorsida repar sig och fortsätter leverera OL-skämt på hög och låg nivå. Och att ni som tycker förstärkning av stereotyper och härskartekniker är roligt letar er till nåt annat mindre "politiskt korrekt"ställe -flashback är ett förslag.

måndag 26 maj 2014

nattågstankar

Låt mig se… var va vi. EOC-hemkomst, sjukdom, PMS, Tiomila-on-pills, ångest, keps-OL med nya ben, sprint-cups premiär med vind i seglen, Italien ankomst, medelträning med blodsmak, topptur i blöt gammal snö, billiga espressos, film- och kramkalas, formletandes, nervositetshanterandes, Andrea Dworkin, Beyonce-dansandes, medel-test på maskrosäng med total syra men jvlar-anamma-fokus, efter-målgångs-apati, lång-test med vad-kramp och sen fokus-kramp,VM-obesked,  hemfärd med borde-va-nöjd-men-är-inte-tillräcklig, ösregn, 30grader i skuggan, vardag med mentala brottningsmatcher och motivationsdipp, distans till havsbadspremiär, ”Luleå-blir-ju-ändå-kul-OL”, nattåg 5timmar mer än beräknat, sover värdelöst, ”centrum”sprint med ändå några SL-poäng, trött, SL medel utan varesig plan eller fokus på en hel bana, konfunderad, ”den-sämsta-medel-insatsen-i-modern-tid” en vecka efter 3e plats på VM-test, ”hej självdistansen hur mår du?” ”Jo tack –jobbar på det”.
Plan: läsa kartan på jaktstarten oavsett andra och stanna hemma nästa helg.
#epicfail
SL Jaktstart. Bra första 30 med bara minutbom på 3an. Lästa kartan och förstod den. Sen blev det mycket folk och ner mot 9an insåg jag fel-läsning. Stannade. Då stanna alla andra också =). Men jag lät dem löpa och vill få bukt på min OL igen. Tappade därför fint drag och blev själv resten av banan. Otaktisk? Ja som fn! Enligt plan? Jomenändå. Letar fortfarande form och motivation men är glad att återställt orienteringsglädjen.

Framåt. En valvaka på nattåg med oändlig skog utanför och om 2 veckor en världscuphelg i Norge. Har i slafen under mig en av de ljudligaste snarkofager jag någonsin mött. Om jag av en osannolik händelse skulle somna är det förvissad om att Feministerna kommer in i EU-parlamentet, men kommer en av dem även till få åka till Lavarone? Den som lever får se. 
läsa vs sola i Dolomiten