tisdag 18 augusti 2015

#rehabsommaren2015

8 veckor senare kan en konstatera att det alltid är roligast att löpa i skogen men att en får va glad att en kan träna sig trött. Foten läker sakta men säkert ihop till nåt förhoppningsvis bättre och mer användbart i framtiden. Har en förhoppning om att kunna löpa i skor igen framåt senhösten men tar det som det kommer. Här är en bildberättelse från #rehabsommaren2015 (tyvärr finns inget bildbevis på skierg intervallpasset jag och Lina genomförde för 2 veckor sedan men räkna in det i tanken)

hög i soffan strax efter op
"rodd" några dar senare

"gymmet" Ingatorp
vattenlöp Tjurholmen
spinn i Zinken
vattenlöp Kössö 
VM-cykling
sommarnatt U10

barfotalöp på friskis
uppföljare next generation på O-ringen
Till helgen väntar årets höjdare då jag o kärestan smäller av en vegankryssning i Zinkgruvan. Ja du hörde rätt! Och denna redan beryktade händelsen kommer efteråt omtalas i folkmun så till den milda grad att när du besöker trakten om sisådär 100 år så kommer fabler om överflödet av glaserad tempeh och kryssarens storstilade avgång överskölja dig - men vad som är sant? Det vet bara vi som var där.

onsdag 17 juni 2015

Guldmärke 103!

Asså detta inlägg. Att få skriva det! Helt oväntat fick jag idag efter träningen emottaga Sveriges Skogsflickors Guldmärke nr 103. Till historien hör att jag förra året, när världens bästa Lina Strand fick priset, blev väldigt glad för hennes skull - för jag tycker om någon uppfyller kriterierna så är det hon, och samtidigt också väldigt avundsjuk för jag tänkte "det där är ett sånt pris som jag aldrig kommer få, jag är ju för dålig".
Anyway, detta verkar ju vara en plocka-ner-valda-sanningar-vecka...
här va den fina motiveringen
Jag är bara oerhört stolt och tacksam för detta. Såklart för mina idrottsprestationer men allra mest för det senare i motiveringen. Det är inte alltid en dans på rosor att säga vad en tycker, att driva frågor en finner viktiga. Ganska ofta känner jag mig som just det där svarta fåret (japp cerna ovce), den där jobbiga som måste ifrågasätta damernas icke-existerande natt+långa distanser, flygresor till träningsläger, bögskämtsnormen, det segregerade OL-klasssamhället und so weiter ... I alla fall så ser jag detta lilla guldmärke som ett bevis på att nästan alltid är värt att ta diskussionen. Tack Skogsflickorna! Ni gjorde min dag och de närmaste rehab-månaderna så mycket mer peppade. Ge er till känna när ni ser mig så utlovar jag kramar! Dessutom verkar ni känna mig för va skickades med diplomet om inte en .....
men gulle!!!
 KARTA!! Där rikstalhuldran Mary ritat in sitt hus! Asså jag älskar detta!! Kontroll 6 ser ju magisk ut - en perfekt glänta med sjöutsikt. Mary ladda pannkakslaggen och kaffebryggaren - en vet aldrig när jag kommer förbi Edane!
inte såå onöjd

måndag 15 juni 2015

Fördomar

1sträckslöparn'
Många fördomar man har om sig själv - eller kanske "valda sanningar" som det så populärt kallas nuförtin - är ju faktiskt hittepå. Så här i OL-karriärens mittpunkt (??!!) kan en i alla fall konstatera att "jag är ingen sprinter" krossades 2009 och "jag är ingen 1a sträckslöpare" kom på skam 2015. För efter denna vårens 10mila och Venla-kavle får jag helt enkelt kapitulera, jag är nog en 1a sträckslöpare ändå. Eller kanske helt enkelt en stafettlöpare. Oavsett sträcka. Jag tycker det är så fantastiskt kul så varje gång, trots (eller kanske tackvare?) nervositets-peak-of-the-year, så går det ändå i skalan "ok till mycket bra". Tror det beror på peppen - för den är total i SAIK. Så även om jag nu fick ankra den sträckan jag trodde jag gillade minst så va det skitsköj, terrängen underbar och lugnet i mig totalt. Även på långsträckan där folk rusade lät jag mig inte stressas utan plockade in täten upp mot k5. När jag gick över höjden sista gaffeln svajade jag dock lite på k10 (såg inte kärret alls) och k11 (misstog punkthöjderna för att va framme) men styrde upp det som vi kommit överens om med kartstopp och "bara" 1.30 försvann.

Klart att det hade varit fint att löpa in i absoluta täten men känslan i mål var ändå grym och det hela ett något sagolikt sätt att avsluta tävlingssäsongen 2015. Kroppen och huvudet kom i form de 3 sista veckorna trots "olycksfall i arbetet" från landslagets sida. Efteråt blev jag lite vemodig och beslöt mig för att inte löpa nån nattsträcka/omstart, energin var slut. Jag hoppas nu innerligt att min fotoperation går som önskat för det här stafett-laget vi har är för jvla bra asså ... vi lyckades inte med knuten på säcken riktigt i år men det finns flinka händer även åren framöver.
me and my crew
Här finns GPS från hela loppet och har skrivit klubbens nyhet om Venla 2015 här.

I övrigt: ja jag gillar också karaoke så tack Centrum och Märta som gjorde att min energikurva vände uppåt på båtresan.

onsdag 27 maj 2015

Operation på g

Har fått en tid för "extreme heel makeover" den 22e juni. Låt oss hoppas på en regnig vecka 26 så kan man sitta hemma och med gott samvete kolla alla återstående matcher på fotbolls-VM innan rehabmarathon drar igång. Anekdot: senast jag opererade häl (2010) gjorde jag det på Orthocenter samtidigt som Caroline Seger, hoppas se henne enbart på tv denna gång.
kom tillbaka mjuk och mossgrön please
Således blir det ändå Venla för mig och hoppas trots smärtor lite överallt numer att kroppen skall fortsätta samarbeta under tävlingslopp - SAIK har nämligen ett sjukt bra lag och framförallt roligast.
Innan detta ska jag försöka dra ihop lag coacha fram klubbisarna till att bli Göteborgs första inofficiella distriktmästare i sprintstafett. Ja det låter det!

onsdag 20 maj 2015

tisdag 19 maj 2015

petad...

..eller "somliga löpare är givna i truppen tack vare tidigare internationella meriter"

Sen 2008 har jag försökt slå mig in i landslaget på olika sätt. I början fick jag oftast nobben för att jag var "för gammal" enligt dåvarande ledningens syn på saken. Sen har det med ledarbyte ändrats en del och nästan uteslutande handlat om att ha internationella resultat. Så tillslut blev jag så bra att jag 2014-2015 levererat internationella resultat. Och trodde i min enfald att de skulle fortsätta gälla. Kan väl känna lite såhär - aldrig förr har en pallplats på världscupen varit så lite värd. Och i och med att den inte räcker till för att va bland de 8 i Sverige som löper om en VM-medel-plats kan man nog räkna bort den helt i framtiden. Det som jag fick ut av Tasmanien rent OL-karriärsmässigt var alltså enbart en skadad fot. En skadad fot som fått min vårsäsong att bli alltför svängig för en kropp som behöver löpkontinuitet för form. Kände ändå i fredags att det fanns nåt där, att löpningen var på intågande för medeldistans. Sen va det ju synd att jag och kartritaren tycker väldigt olika, men lika synd att jag inte hunnit springa till mig en trygghet med tekniken, troligen pga för få OL-pass med nya dåliga kompasser som satt griller i mitt huvud. Nu trodde jag ändå att jag hade mina fina resultat med mig, så det för en gångs skull va ok, men jag är inte "somliga". Jag var alltså den enda som var med i truppen till Tasmanien som lyckades springa mig ur truppen

Ja, jag låter bitter och det är jag också, men framförallt ledsen för att jag i naivitet uppenbarligen missförstått spelreglerna. Jag har inget emot observationstävlingar - det är och förblir en av de ytterst få chanserna för folk utanför landslaget att slå sig in - and believe me I've been there - det är bara det att de nästan aldrig vägt tyngst för uttagning i slutändan. .

Nu väntar en fot-operation, rehab-sommar och därav en osäker OL-framtid. Pga foten. Motivation att löpa orientering har jag, men ork att bli petad (vilket statistiskt sett för mig är en stor risk) - vet ej.

Här brukar komma käcka passningarna från landslagsledare samt andra überlöpare som oftast låter "det är bara att knyta näven och komma igen". De kommer oftast från personer som inte har en aning om hur det är att bli petad 1-4 ggr per år.

Så för dig som läser denna blogg och på nåt sätt vill erbjuda support - skippa den meningen åtminstone en månad framöver - och sällskapa mig istället på ett rehabpass i sommar.


ps. Jossan jag är verkligen glad för din skull, så värd. ds

tisdag 12 maj 2015

10mila, dag o natt

Tiomila, som vanligt nåt av det bästa på hela året, Silje har skrivit en svinbra redogörelse för vår kavlelördag. En njöt av fulla drag i 48timmar.
SAIK ville också ladda med "lyx" 
4 svinbra SAIKlag
en förstasträckslöpare bor i mig?

Bäst denna dag va ändå mighty duck no4
Näst bäst: venla-känslan
Nightfoxes Interntional, en fick va med tillslut och det va la lika bra för hjärtat...
..vill ibland annat än hjärnan - och iaf varannan gång måste man lyssna =)
här pigg som en lärka 2 timmar till nattsträcka.
inte riktigt så pigg längre och tyvärr lite kompasstrul
...men va gjorde det? Jag hade ändå så fett kul på natten. Det ÄR verkligen roligt med natt+stafett. Och det är också kul att löpa ihop med massa nya personer. Sjukt kul. Jag ser fram emot när tiomila-natten blir en gemensam grej för både damer och herrar och vi alla kan heja fram vinnarlag på morgonkvisten.

Här finns fina bilder från Nightfoxes debut i 10mila och här en intervju med vår supercoach Sussie Wiklund-Björk. Tack också till Mattias "Vagnis" Karlsson, Lena, Tove och Billan som styrt upp, trimtex som skänkt outfit och alla övriga löpare Emma, Nadiya, Ida, Ines, Simone och Lizzie som gjorde jobbet.

Men icke att förglömma - som vanligt sprang en massa damer 10mila kavlen (tyvärr ej SAIK i år men vi laddar om till 2016). Bästa fullföljande damlag blev GMOK på 1776e plats! NTNUI ställde såklart upp och blev 219e och Lithe Vilse 245a. Nightfoxes och Chalmers felstämplade tyvärr men löpte ändå storstilat klart kavlen.
Andra nightfoxes som löpte i blandade lag var bl a Sofie Landqvist i Köping-Kolsvas lag (133a), Tove Rönnbäck i Gotlands OF (157a), Linnea Bäckström i Hestra IF2 (197a), Anna Falk och Karolina Hellberg i Sundbybergs IK2 (211), Lea Reime Copenhagen O2 (225a), Åsa Jansson i OK Roslagen 2 (226a), Stina Persson, Charlotte Kung och Martina Bochenkova i Umeå OK2 (228).. och jag har säkert missat några. Alltså inget konstigt alls att damer vill löpa natt, till och med efter de löpt på dagen. Händer hela tiden. Punkt.

(PS också grattis till IFK - guldet ska hem till GBG - alltid!)