onsdag 14 oktober 2015

Running Ethiopia epilogue

Jag bloggade aldrig om sista resan till Addis abeba november 2013 som jag halvt lovade här. Jag la inte upp bilderna från den undersköna Simien mountains vandringen eller från de absurda utknackade kyrkorna i Lalibela. Jag orkade inte fixa en Addis-löpguide. Och jag skrev aldrig om hur jag träffade övercharmiga Meron på bloggen. Hon som bodde på Kristins hus plåtskjulsbakgård, ropade "Maria come come" när jag sackade på Entotos sluttningar, lärde mig hur man dissar män på amarinja-slang, bjöd hem mig på bunna kurs (fika), hittade till de bästa te-ställena efter avslutad löpning och fixade mitt hår lagom till hemresan. Jag tänkte och skrev i min anteckningsbok men fick inte fram något som gjorde upplevelsen rättvisa. Det låter alltid bättre i mitt huvudet.

Jag åkte hem, Kristin flyttade hem och jag visste att jag nog inte skulle träffa Meron igen. Att språkbarriären mellan oss är för stor för att kunna upprätthålla ett kontinuerligt FB-samtal. Känner mig ledsen varje gång jag tänker på det. Och att jag inte kan bjuda tillbaka Meron på mitt löpsällskap i Sveriges något flackare landskap, bjuda på fika, lära ut alla mina bästa dissa-män-på-svenska-tips och bara hänga ut liksom. Vi hade så uppenbart hängt om vi bott på samma ställe. Så lämnade jag kvar lite av hjärtat där liggandes på Entotos torra gräsängar skrattandes bredvid Meron i morgonljuset när en va färdiglöpt, för jag har svårt att skriva detta utan att gråta. Eller rättare sagt, det blir alltid gråt.

Så därför dröjde detta inlägg tills idag. För i fredags hände nåt märkligt och fantastiskt roligt som triggade det hela. Yannis (som du kunde läsa om här running ethiopia part2) som var min första slumpartade löpkontakt i Ethiopien och som guidade mig förnämligt i Addis är i Sverige för att stanna. En lång historia som här kommer göras kort. Kan bara konstatera att denna världsända är en fin människa rikare och får kanske på köpet en löp-/OL-talang och jag hjälp med amharinjan på FB? Och förhoppningsvis får jag möjligheten (när hälen vill..) att ge tillbaka lite löprundor och men framförallt omtanke till åtminstone en av de medmänniskor som hjälp mig när jag varit på bortaplan.Tack livet!
Reunion i SoFo! Who would've thought?
Så nu när jag skrivit av mig så följer lite Ethiopien bilder från november 2013 som aldrig publicerades feat Meron, Kristin och Elinor:
After run
Längsta Entotopasset - för dig som vill ha löpguide i AA -maila!
Jag och Meron, troligen efter bunna!
Simien mountains vandringen...
Inte såå tråkit
Fint resesällskap
tja..
..va säger man liksom
da boss!
bättre att inte se stupet?
Mat-boss!

En av kyrkorna i Lalibela, OBS det är ca 14 meter ner till botten från kanten här..
den restaurangen...
ok.
Avskedsfrisering
När jag kom hem och förvandlades till Neneh Cherry
Har du läst ändå hit förtjänar du att få en häl-uppdatering; Ja, det går framåt, men också bakåt vissa dar. Kombinationen stå en hel dag och sen försöka löpa dagen efter funkar inte (läs 25manna-helg..) så det behöver jag inte testa igen på ett bra tag. Utan nu låta foten bli mindre sur och sen försiktigt testa löp igen. Jag jobbar på med rehabprogram varannan dag och nästan yoga varannan dag ping Hanna Palm!!! Jag har varit hos underbara Martin och Mattias på access rehab när jag änna va i sthlm och fått både nålar och övningar. Statusen är typ jag kan springa lite ibland. Ibland känns det inget, ibland gör det ont hela tiden, jag har en vänster vad som är sjukt svag på insidan, jag har en vänster insida som är sjukt irriterad, jag har ett pannben som vissa dagar är som florpapper men som every now and then is made of concrete. Typ så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar